.

Hej på er, ledsen att det inte blivit så mycke uppdateringar här på bloggen idag men det hände en sak tyvärr. Var påväg att skriva ett inlägg när det hände.

Min bror ramla ihop uppe i hans lägenhet och hans vänner fick inte kontakt med honom så dom fick ringa ambulansen. Och vi blev ju såklart oroliga (speciellt jag). När ambulansen kom så kolla dom honom och tog ett ganska långt EKG för att se hur läget låg till. Men som tur var så var det inget allvarligt, dom ville att han skulle med in men min bror är envis så han fick bli hemma, fast där är folk som håller koll på honom som tur är.

Så nu får jag hoppas att allt är lugnt och att det inte händer igen.

 

Något jag hatar det är när man måste ringa och berätta för folk som man tycker om/älskar att någon i ens familj ramlat ihop. Detta är andra gången jag får göra det nu. Första gången var denna sommaren när min pappa fick sin andre stroke och ramla ihop här hemma, då fick jag ringa mina systrar och meddela det.

Idag fick jag ringa Angelika min brors sambo som var nere i Trelleborg och säga att Henke ramlat ihop.

Jag hatar det, att man måste ringa och man vet inte vad man ska säga. Så svarar dom helt glada och sånt sen berättar man vad som hänt och då bara vänds allt ihop upp och ner för dom. Att man hör dom bli jätte ledsna i telefonen. Det knyter sig verkligen i hjärtat och där står jag själv med gråten i halsen (ibland går det inte att hålla inne själv). Jag mår lika dåligt efteråt när jag ringt ett sånt samtal, visst jag mår dåligt redan innan men det är ännu värre efteråt.

Jag hatar det. Men nån gång i livet kommer man få möta såna här hinder vare sig man gillar det eller inte.Men det är något man helst vill slippa. Bättre att göra det än att inte ringa och säga någotting alls till sina anhöringa.

 

Ja men just nu är jag bara glad att han är okej, och hoppas verkligena att det inte händer honom något mer inatt.

Ska se om jag orkar blogga mer sen efter denna kvällen.